Lenaelisa

Jag tycker att nog kan man begränsa TV.tittandet. Varje morgon har sonen vaknat kring 06. Han brukar komma in till oss och säga Hej mamma! sovit dott?, krypa upp i sängen och kramas lite sedan säger han. Jag gå å leka. Ja gör det svarar jag i nån typ av dvala och han går och sätter på TV:n. Sedan roar han sig där till någon av oss kliver upp och vi hjälps åt att fixa frukost. i helgen när sambon jobbad har han varit själv uppe till 8, 8.30. Jag har liksom inte tagit mig upp tidigare än så. När vi då ätit frukost så tycker jag verkligen att vi kan göra annat än att titta på TV. Igår sa jag helt enkelt Nej! när han gick och slog på den. Han grinade lite och sedan blev han tyst, jag hade gått tillbaka till köket för att diska eller nåt. Jag anade att han hade slagit på den ändå, mycket riktigt. Han hade smugit upp från soffan och tryckt på knappen. Jag slog av TV:n och sa. Mamma sa Nej. Ok då fattade han och vi gjorde annat.
Senare så for jag iväg på min dansyoga och när jag hade gått så skulle sambon slå på Tv:n men gissa vem som satte sig emot. Jo sonen sa bestämt. Mamma sa Nej. Tydligen så lyssnar han ändå.