Lenaelisa

Köpte mig en muffinsplåt, himla smidig att baka i. Goda stora muffins blev det.

Foto:Privat

-Mamma. varför är man inte baby tills man dör?

Ja det var en bra fråga. Vad svarar man då?

Kallelse till 4-års kontroll damp ned i brevlådan idag. Det står med STORA bokstäver att barnet har rätt att veta så man ska informera barnet om vad som ska hända innan besöket. För  mig är det en självklarhet, men jag vet att det inte är det för alla. Sedan kan de ju vara så att en del barn mest bara oroar sig om de får veta allt för långt i förväg. Men att barnet har rätt att veta vad som ska hända håller jag helt med om. Får köra en omgång med revaxör innan tror jag så att han lyckas höra pipen i öronen och kan lägga bollarna i lådan. Förargligt om han ska vara hörselnedsatt pga smuts, ibland undrar jag om det är så.

Piratkalas var beställt till födelsedagen. Bara att börja planera det då. Det är ju bara knappt EN MÅNAD KVAR. USCH så tiden går fort.

C kom med ett råbra pysselförslag. Vi har gjort ett eget Fia med knuff. Inte illa va? Tog sin lilla stund men det var skoj och inte alls så svårt som man kan tro. Lite kartong, tusch, papper och tejp var allt vi behövde. Ja och en sax så klart.

Skåda slutresultatet!!

Foto:Privat

Vid middagsbordet diskuteras det rätt ofta om bröllop nu för tiden, av förklarliga skäl. Vid en av dessa diskussioner gällande vigselplats och festlokal där vi pratade fram och tillbaka om kostnad m.m så säger sonen: "Jag kan bygga en kyrka till er som ni kan gifta er i. För jag har ju dyra pengar i min spargris." Tänk om det vore så enkelt, men nu har vi ju inte tänkt att gifta oss i en kyrka överhhuvudtaget, men men. Detta samtalsämne kom sedan upp flera dagar och en dag sa sonen: "Jag hade tänkt att jag kunde bygga en kyrka så kan ni gifta er idag". Jag kan inte annat än bli varm i hjärtat. Och igår så talade han minsann om för en pappa i parken att "Jag ska bygga en kyrka som mamma och pappa kan gifta sig i".

Vimplarna skapade jag själv till festen (som nästan regnade bort, tack mina kära vänner och släkt för hjälpen med flyttning av bord och dukning). Trötta pojkar som somnat på soffan och en båttur ut till hälla, en av mina favoritplatser, då vädret är bra. Sedan bakade vi kladdkakemuffins en dag då vädret var lite tråkigt.

Alla foton: Privata

Alla Foton: Privata

Inte så illa för att vara första gången. Kanske säger mer om kamerna och dess användarvänlighet, vilket i så fall tyvärr betyder att jag kanske inte är en sådan fantastisk fotograf som jag trott :) Efter att han tagit kortet längst ner så talade han minsann om för mig att kameran är för liten, det fick inte plats med hela blomman.

Jag inhandlade en superfin picnickorg på Lagerhouse härom veckan. I och med att vi bor så nära en lekpark blir det en del stunder på filten där. Jag och C packade korgen och hade lunchpicnic i den lilla solen som var igår. Lite trist att det inte var någon annan i parken men men, de har förmodligen inte en lika fin korg som vi har och då får de lov att äta lunch hemma antar jag. Mycket roligare, och aningen mer classy, än picnic med plastkasse.

Foton: Privata

En dag när vi hade tråligt kom jag på att det ligger fröpåsar i ett skåp i köket. Så då tog vi till att så. Det var ett par veckor sedan och nu ser det ut såhär.



Morötter, behöver gallras så de kan växa och bli stora, de som får plats. Får se om det blir några.


Sallad, som jag tror kommer att växa sig stora och goda. 

Långdag hos dagmamman, matlagning med mamma, pyssel med mamma (vad vi gjorde får ni se om några dagar) och slutligen Bolibompa. Men innan det var slut så såg läget ut som följer...

Foto: Båda privata

Här kommer några bilder på sonen då han är i full färd med att leka tillsammans med sin morfar. Huset e lite trångt för den sistnämnde men det går ju att lyfta på det och ta sig ut så det e inte helt kört. Sonen har faktiskt snappat upp när jag sagt någon gång att jag hade lite stor rumpa för att krypa in och ut i detta hus och det konstaterar han sedan själv ibland när någon haft problem att ta sig igenom dörren till huset. "Har för stor rumpa" helt utan värdering utan bara som ett konstaterande, e det inte härligt. Vad bekymmerslöst det var när man var liten.

Igår var inte min bästa dag. Jag var ledsen och vid middagen så sa jag att "Livet är spännande i allafall". Vi har nu en liten papegoja i hemmet som upprepar allt man säger på en gång. Så han började prata om ä de livet pännande m.m. Jag förstod honom inte riktigt men frågade helt enkelt om han sa "Vad är livet?" Ja, svarar han klart och tydligt. Ja vad svarar man på det? Hur förklara det för en tvååring? Jag å sambon kunde ju inte göra annat än skratta och genast mådde jag lite bättre. Tack min käre son för att du förgyller mina dagar.

Foto: Privat
Här är min lille skatt GLAAAAAAD