Mellansnack
Sitter å har lite hål, eller egentligen skulle jag väl kunnat läsa lite, men å andra sidan så ska jag snart förbereda inför annat som jag ska göra. Ja lite mellantid helt enkelt. Kan ju sitta och filosofera lite, planera lite, ja det finns nog alltid nåt att göra. Min bror har varit på besök i helgen, det var skoj. Vi spelade Guitar Hero, får passa på när det är någon som vill spela med mig. jag och sambon har fastnat i nån låt och det är liksom ingé skoj när man inte kommer vidare. Och själv har jag fastnad i battle med djävulen.....ja ni kan ju gissa hur det går. Så det har med andra ord inte blivit så mycket spelat på sistone. Sonen gillar att vi har besök också, men han var lite skeptisk när jag la honom i vår säng igår när han skulle sova. Han somnar ju alltid annars i sin egen säng, och utan problem. De senaste dagarna har han i och för sig kommit till oss på natten så det är inget problem, men det var det här att somna i våran säng. Men det gick väldigt bra och vi har sovit gott.
På onsdag är det kalasdags. Tänk att han tänker fylla 2 år. Nu kommer en klyscha. Håll i er. Tiden går så fort, jag kan inte fatta att han redan ska fylla två. Så då var det sagt. Ha en fortsatt bra dag och vecka.
Ska det redan börjas?
Jag har en fråga. Fler av er som har eller har hört om någon tvååring som använder sig av jag-är-sjuk-tricket för att slippa gå hemifrån? I morse när sambon gick så blev C jätteledsen och grinade efter sin pappa K. Jag klev upp och vi satt i soffan framför morgonbolibompa en stund och han lugnade ner sig. Sedan säger han - Jag har fått febern. - Har du feber? - Jaa. - Nej det tror jag inte, svarade jag och kände honom på pannan. Sedan kom jag på att det var nog ett uttryck om en önskan att få vara hemma.
Vem är den ansvarsfulla egentligen?
Jag använder ju faktiskt cykelhjälm när jag cyklar å det är sällan något som jag tänker över att det skulle vara pinsamt eller så. Men det finns ju vissa nackdelar med det, särskilt när det är lite halvkallt och blåsigt. Det är ju svårt att få in en tjock och varm mössa under hjälmen och det drar ofta kring öronen. Hur som helst. I dag är det närmare -10 och i morse tänkte jag att jag struntar i hjälmen och tar på mig luvan ovanpå mössan. Vi (jag och sonen) klädde på oss och jag låste dörren. När jag stod i trappan och tog på mig vantarna väntade han på att jag skulle bli färdig och bära honom ner för trappen. Då säger han: -Mamma ta på sig mälmen. -Ja jag har glömt den idag svarar jag. -Mamma tar på sig mälmen, mamma ta på sig mälmen. Jag insåg ganska snart att han inte skulle ge sig så det var bara att snällt öppna dörren igen och gå in och ta den på. Eftersom det ända var lite kyligt och blåsigt så fick jag dra på mig luvan ovanpå hjälmen. Snacka Conehead!! Men vad gör man inte för att vara en bra förebild.
Kvällsrutiner och sovvanor
Måste ju bara få berätta att ÄNTLIGEN verkar vi vara tillbaka i fungerande rutiner igen. Vid julledigheten blev det ju som det blev med kvällsrutiner och sovvanor och alltsedan dess har det varit lite upp och ner. Sonen har sovit i egen säng i princip sedan han föddes och i eget rum sedan han var ungefär ett halvår. I omgångar har han kommit in till oss på nätterna och det händer ännu ibland men för det mesta så sover han hela nätterna i sin säng. Men efter jul så har det som sagt varit lite si och så. Några kvällar hade han väääldigt svårt att komma till ro och vi var tvungna att ligga inne hos honom tills han somnade vid 22, 22.30. Sedan har han somnat ungefär vid rätt tid (19.30-20) men vi har fortfarande varit tvugna att ligga hos honom tills han somnat. Nu har jag faktiskt kunnat läsa några böcker, släcka lampan, sjunga lite och sedan säga god natt och krama om honom och sedan gå ut. Han har somnat själv rätt snart. Det är sååå skönt att vi hittat tillbaka till denna rutin, peppar peppar. Jag tror att en bidragande orsak till att han hade lite svårt att somna en period var att hans fantasi har vaknat till liv. Jag tror att han helt enkelt var lite mörkrädd. Men nu får vi släcka lampan utan att han klagar och det slipper bli grin och bråk, uppstressade föräldrar och ännu svårare att komma till ro och sova. SKÖNT!!
Fredageftermiddag och ingen tid att passa.
Nu har sonen piggnat på sig och idag fick han gå till dagmamman igen. Jag hjälpte en vän att flytta på förmiddagen och sedan har jag varit på skolan, har inte fått allt för mycket gjort men. Sambon skulle iväg till en kompis efter jobbet och jag ska tillbaka till min vän och äta mat å umgås. Få mig ett glas vin tror jag minsann också. Det är ju det som är bra med att vara hjälpsam, oftast får man något tillbaka. Vi har alltså kallat in farmor som barnvakt och hon hämtar hos dagmamman. Jag har ingen tid att passa, sitter ensam kvar på skolan och har en trevlig kväll att se framemot. Inte ofta jag har tid "över", alltså sån mellantid. Numera är jag oftast på väg någonstans eller har tankarna på vad vi ska äta eller hur jag ska organisera mina dagar för att hinna plugga mellan lämning och hämtning. Det känns alltid lite dubbelt att vara i detta mellanläge. Det är skönt att "bara vara" och inte känna sig bunden till någon speciell tid eller något särskilt man måste göra. Men samtidigt så känns det lite själviskt och tomt. Att jag ska ägna "oplanerad" tid till mig själv och lämna bort sonen när jag egentligen inte måste. Ja jag vet inte om ni är några där ute som känner igen er.
1:a vård av barn dagen
Ja vi har varit förskonade från sjukdagar vad gäller sonen. han har lyckats bli sjuk, de få gånger han blivit det, när vi ändå varit ledig. Men i morse velade jag ett tag och bestämde mig sedan för att behålla honom hemma. Han är snorig och har nästan feber, om man kan ha det, Sambon tog vård-av-barn-ledigt från lunch så då gick jag på skolan och läste och i morgon blir pojkarna hemma också. vi får se hu rhan mår då men jag tror att risken att han får feber i natt inte är alltför liten. Hoppas bara han slipper vara sjuk länge.
