Lenaelisa

I morse på lokala nyheterna så såg jag att Magnus Bard ställer ut på bildmuseét här i Umeå. Hans teckningar och illustrationer kan man bland annat se på DN´s ledarsida samt kommunalarbetarens ledarsida. Läs mer här. Jag funderar skarpt på att besöka hans utställning som heter Teckningar om samtiden och änger uppe till och med 26 April.

Illustration; Magnus Bard

Igår var det måndag, jag vet, och idag är det tisdag. Igår hade jag en känsla av att jaga mig själv hela dagen. Jag började med att vara på Universitetet vid 8.15 för att läsa en bok på bibblen, men den gick ju inte att få tag på såklart. Läste i stället en artikel men höll på att somna mitt i. Kom vid denna tidpunkt på att jag hade något att göra vid 16 som krävde lite förberedelse och nervositeten smög så sakta på. Ja såfortsatte det och jag kom hem vid 18.30, käkade en supersmarrig kinainspirerad mat som stått sedan 17 och sedan var det bara att sätta sig och läsa lite igen. Trillade i säng vid 22.30, läste en stund och somnade sedan rätt snart. Hur kommer det isg att en sådan känsla av att jaga sig själv kan komma smygande? jag kände inte av den när jag började min dag men genast då mina planer inte riktigt gick i lås så kommer det en känsla av osäkerhet och stress. Mystiskt.
Denna  dag har börjat bättre men jag får se om denna känsla kommer smygande till lunch kanske. Man vet ju tydligen aldrig. Ha en bra dag mina vänner.

Alla hjärtans dag. Vem kom på att den skulle heta det egentligen. Valentines day är ju mer logisk, utifrån att Valentine har namnsdag denna dag. Oberoende av vad den heter så kan man ju tycka vad man vill om den, å det råder ju delade meningar. En del tycker mest att det, som halloween, är ett kommersiellt jippo, en dag för handeln. Vi blir lurade att köpa kort, gulliga små nallar, kärlekskuponger m.m. Saker som vi egentligen inte behöver, eller gör vi det? Alla blir vi väl glada om vi får ett gulligt kort med en kärleksdikt, ok jag kan hålla med om att det är ju roligare om givaren av kortet faktiskt skrivit dikten själv och inte någon i en ateljé vid ett ritbord som tänkt att nu ska jag tjäna pengar. Men inse faktum, vissa människor behöver hjälp att uttrycka sina känslor till sin älskade och då kan ett kort eller en gullig nalle, tillsammans med en röd ros vara precis det rätta. Andra anser att denna dag är "helig", man ska spendera den med sin partner/make/maka/älskare/älskarinna/potentiella partner eller liknande. Man ska ge varandra presenter och hela dagen ska bada i ett rosaskimmer, ett evigt flöde av kärlek och harmoni för att avslutas i ett sprakande fyrverkeri av positiva, uppfyllande känslor. Själv skulle jag faktisk nöja mig med en liten röd ros, gärna med en egenskriven dikt samt en god middag på en restaurang. Jag kan alltså säga att jag är sådär lagom (svensk?) i mina önskningar även på denna dag. KRAM på er!!

Jag sitter här med min dator och har just upptäckt att det finns minst två trådlösa nätverk i byggnaden. JIPPI tänker jag och försöker genast ansluta, det går fint, jag öppnar min webbläsare, det går fint. Jag kommer till en sida där de vill att man ska betala. Ok tänker jag, inga problem. MEN kan nån tala om för mig hur mycket pengar de vill ha eller. NEJ. Jag vet inte om man betalar för det man surfar för, vilket vore det logiska. Eller om man betalar för typ en timme, det kommer jag inte att hinna nyttja. Och vad har hänt med att bara vara serviceminded? Bjud på lite surfing vettja! Ok jag kan erkänna att jag e lite bortskämd, hemma betalar sambon och jag har ingen aning om vad det kostar. På skolan är det gratis för studenter och personal, tror jag, så det här med att betala... inte riktigt min grej. Ja då får jag väl leva med det och ni får hålla till godo med att få flera inlägg inlagda samtidigt.

Nu ska jag checka in mitt bagage och sedan sätta mig lite bekvämare, hoppas att jag hittar en mjukare stol än den jag har nu. Sedan är det bara att vänta. Flyget går om en timme. Vi ses snart i Umeå!

Skulle jag vara tvungen att flytta till en storstad i storleken Sthlm, Gbg och liknande skulle jag nog välja Göteborg. Jag vet inte riktigt varför men det jag vet är att jag får inte samma stresskänslor som jag får i ex. Stockholm, som att jag har besökt flera storstäder. Så är inte riktigt fallet men det är ju å andra sidan jag som skriver å då gör jag som jag vill. Hur som helst. Det som skulle vara nackdelen med att vara bosatt i denna del av Sverige är bristen på snö under vinterhalvåret och överflödet av slask under vårvinter och höst, vad jag hört. Sedan är det ju alldeles för lång från mamma och pappa. Jag har svårt att leva med vetskapen om att jag inte kan ta mig hem till Dorro på ett par timmar om jag skulle vilja det. Tyvärr har jag ingen tid till att vidare utforska denna stad under min vistelse här nu men man vet aldrig en vacker dag kanske jag återvänder, då som turist och för att lära känna staden. Sambon har ju varit bosatt här för några år sedan så han får ta på sig rollen som guide i så fall.

Nyduschad och fräsch sitter jag i min säng och tänker att nu är det dags att göra en notering om läget. Snart ska vi få middag, och gissa vad? Jo pannkaka så klart det är ju torsdag. Jag mår bara finfint och är lite förvånad över att jag inte är mer svullen och har mer ont. Men det är ju skönt att slippa det. I morse var jag lite nervös och tänkte att det kommer nog att göra ONT eftersom de skulle göra det under lokalbedövning, förra gången så sövde de mig och det var ju bra för då slapp jag ju känna när de stack mig med nålen och hur det sprängde när de sprutade in läkemedlet. Men jag kan meddella att det gjorde inte alls så ont som jag trodde. Jag kände knappt sticket och det sprängde bara under en kort stund. Lite spännande var det att få vara vaken och medveten om vad de gjorde kan jag tycka också. Den stoooora fördelen med att inte ha varit sövd är ju att jag kunde äta på en gång och har fungerat som "vanligt" hela dagen, att jämföra med förra gången då jag var mådde illa, var ledsen, trött å slö ända till dagen efter. Taxi är beställd till 06.45 i morgon och då flyger jag hem. Landar vid 11 i Umeå och då är det bara att återvända till vardagen och leva som vanligt.

Foto: Privat, taget med webkamera

Så ligger jag här i min sjukhussäng och ser ut över trädtopparna, befinner mig nämligen på våning 11. Jag ligger i samma rum som förra gången men sängplatsen mittemot, den sängplats som en äldre dam, 80+ hade. Jag hoppas bara att det inte var sängplatsen som inverkade i att hon talade i sömnen, skulle ju vara lite olustigt om jag skulle avslöja vad jag drömmer om. På tåget läste jag om drömmar där det påstods att drömmar ger oss access till vårt omedvetna eftersom att vi när vi drömmer inte kan använda oss av våra försvar och blockera material från det omedvetna att dyka upp. Det stod även att de påverkas i hög grad av dagens intryck. Hur det nu än är med dessa saker så vill jag inte gärna att mina rumskamrater ska bli varse vad jag drömmer.

När man ligger såhär i en säng och inte har så mycket för sig infinner sig utrymme till eftertanke och varande med sig själv. Inte så dumt faktiskt. Och till skillnad mot den fredageftermiddag som jag beskrev tidigare så har jag ju ingen möjlighet att påverka denna situation vilket gör att jag med gott samvete kan ägna mig åt en skönlitterär bok, eller, som jag gör nu, skriva blogginlägg att publicera så snart jag har tillgång till nätet. Jag kan utan att få dåligt samvete prata i telefonen i en timme med min mamma och känna att vi kommer lite närmare. Jag kan utan att få dåligt samvete bara stirra ut genom fönstret och slippa stressen över att jag borde göra något annat. Det jag vill säga er är att se till att bli lite lagom sjuka så att ni får ligga inne ett dygn eller två och bara vara.

Rent inredningsmässigt så finns det en del övrigt att önska. En liten grönväxt i rummet skulle inte skada och lite mer färglada och roliga gardiner och draperier. Men det ska väl vara lugnt och så lite intryck som möjligt så att det ända man har tankarna på är när det serveras mat eller fika nästa gång och om doktorn tänker titta förbi idag.

Foto: Privat, tagen med webkamera

Visst är det spännande. Nu har jag åkt natttåg och sovit en längre stund av resan men huvudsak av resterande tid har jag spenderat i restaurangvagnen. Ett trevligt ställe. Jag satt och läste medan jag åt min frukost, som för övrigt inte var den billigaste. 50 kronor för en torr macka med lite köttpålägg på, en liten yoghurt, en Minute Maid juice och en kaffe eller the. Det gick dock ned och det var behövligt. Sedan fick jag mig ju en påtår kaffe för endast 5 kronorvilket är helt ok. Jaja, det var inte detta som jag tänkte berätta. Det intressanta med att åka tåg är ju blandannat att observera människor. Vilka åker tåg och var i tåget åker de? Sitter/sover de i första klass eller har de enbart en sittplats. För det första så gissar jag att de som enbart har sittplats endast passerar restaurangvagnen, om de ens besöker den. De som åker i första klass tror jag i större utsträckning handlar och sitter ner i restaurangvagnen. De tar sig liksom mer rätt till att nyttja de platser som finns och tar sig rätten at sitta kvar även om de har ätit/fikat färdigt. Genast undrar ni då om jag åker första klass eftersom jag suttit i restaurangvagnen, men det gör jag icke. Jag tar mig rätten att sitta där eftersom jag inte gillar att bli begränsade av andras föreställningar om mig eller mitt varande. Jag gör som jag vill helt enkelt, sedan är det som sagt den bästa platsen att sitta på för att observera. Dessa iakttagelser och antaganden får ni ta med en nypa salt och jag gör dem med reservation för att jag kan vara "skadad" av min pågående utbildning och den kunskap jag tillskansar mig där.

I övrigt kan jag meddela att det finns snö även på dessa breddgrader, söder om Örebro. Inte mycket men ändock vitt på marken. Hoppas bara att det inte är slask å plask i Göteborg som ju är slutdestinationen för min resa genom vårt vackra, avlånga land. Vi är by the way ca 1.5 timme försenade, men inte gör det mig något.

Med anledning av min resa så kommer jag eventuellt inte att skriva några inlägg under onsdag, torsdag och fredag. Får se hur jag mår och hur pigg jag är. Rapport kommer annars vid hemkomst. Hoppas att ni inte tappar intresset utan kommer tillbaka :-) Vi ses!